Bankerna måste tillåta utmanare till Swish

Igår släppte Riksbanken sin årliga betalningsrapport där de är uppfriskande tydliga med att svenska banker släpar benen efter sig i utvecklingen på betalningsmarknaden. Trots att Riksbanken tillhandahåller teknik för omedelbara betalningar utanför Swish så ignoreras det av bankerna, som på så vis effektivt blockerar konkurrenter på betalningsmarknaden. Det drabbar såväl privatpersoner som företag och lämnar hela samhället sårbart för risker.

Riksbankens årliga betalningsrapport bekräftar vår bild av problemen på svensk betalningsmarknad. Det var inte längesedan Martina Weimert, chef för European Payments Initiative, skapade rubriker när hon varnade för vårt beroende av de amerikanska kortföretagen Visa och Mastercard i en uppmärksammad intervju för Financial Times. Även riksbankschefen Erik Thedéen har tidigare varnat för samma sak. Många med dem har insett att Europa behöver göra sig oberoende inom strategiskt kritiska områden såsom tech, försvar och betalningar, eftersom man befarar att de kan användas som politiska påtryckningsmedel av USA.

De har goda skäl för sin oro. Varje dag görs kortköp för 2,6 miljarder kronor i Sverige. I ett läge där korten slutar fungera saknas tillräckligt många etablerade alternativ som skulle kunna ersätta dem. Kort används mer än sju gånger så ofta som Swish i handeln och endast två av fem personer har kontanter hemma för att klara sig i en vecka. Det är inte svårt att föreställa vilket kaos som hade följt vid en riktig kris.

Riksbanken har varit förutseende kring detta. De har därför öppnat upp en alternativ och konkurrenskraftig betalningsinfrastruktur som närmast går att likna med en finansiell autobahn. RIX-INST, som den kallas, kan avveckla betalningar i centralbankspengar omedelbart, dygnet runt, utan att gå via någon annans nätverk. Det är snabbt, säkert och kostnadseffektivt, och skulle kunna vara grunden till helt nya betalningslösningar.

Men de svenska storbankerna har vänt Riksbanken ryggen. De låter visserligen deras egen tjänst Swish köra på denna finansiella autobahn, men vägrar låta deras kunder använda andra tjänster för att skicka pengar via RIX-INST.

Det finns tre logiska skäl för det. För det första saknas incitament för storbankerna att konkurrensutsätta Swish. För det andra vill de inte urholka lönsamheten i betalkorten, som fortfarande genererar betydande intäkter. För det tredje innebär snabbare penningflöden lägre ränteintäkter för dem.

Detta kväver konkurrensen som förpassas till de äldre, långsammare, vägarna för betalningar. Utan tillgång till samma tekniska förutsättningar är det svårt för mindre uppstickare att utmana Swish och kortföretagen. Det gör att vi riskerar byta ett beroende mot ett annat och då är inget vunnet. Riskerna med det uppmärksammades inte minst efter förra årets omfattande störningar för Swish och BankID.

Dålig konkurrens är inte bara en säkerhetsrisk, även innovationen stagnerar. Sverige ligger redan efter andra länder som erbjuder fler användningsområden för omedelbara betalningar. Betalningar blir också onödigt dyra för företagarna, vilket i sin tur drabbar konsumenterna i form av högre priser på de varor och tjänster de köper.

Riksbanken har uppskattat att en korttransaktion i genomsnitt kostar 1,9 kronor i avgifter. Med över fyra miljarder korttransaktioner per år motsvarar det cirka åtta miljarder kronor i kortavgifter för hushåll och företag. Även Swish kostar ofta runt två kronor per betalning, vilket vid över 600 miljoner företagstransaktioner per år innebär intäkter på långt över en miljard kronor för storbankerna. Tillsammans är det ungefär lika mycket pengar som vi årligen lägger på public service. Med RIX-INST hade kostnaden kunnat gå ner till nära noll.

Politikerna måste hörsamma Riksbankens krav på tvingande lagstiftning för omedelbara betalningar. Det skulle gynna konkurrensen på betalmarknaden så att både de amerikanska kortföretagen och Swish kan utmanas av nya aktörer. Först då kan Sverige bli oberoende på riktigt.

Michael Guldstrand, VD, Kix